mayhmayh

Jag var sjukt hungrig efter en dag i skolan med glömd lunch och satt på tunnelbanan hem. Jag läste en bok för att få tiden att gå snabbare så jag kunde komma hem till mina fiskbullar i hummersås för att stilla min vargahunger. Jag trivdes ganska bra på mitt blå säte fram tills att en brud bakom mig öppnade en chipspåse och tuggade, tuggade och TUGGADE! Högt! Jag lovar att hela vagnen hörde hennes malande tuggande, till och med de högljudda påsklovsfirande ungdomarna måste ha hört henne.

Jag har ett stort problem med att höra mig själv tugga och ibland även när andra tuggar och jag skulle aldrig i mitt liv ta fram en chipspåse i ett offentligt rum på grund av risken att det skulle verka stötande mot bantande working moms och hungriga slipsnissar. Så därför tyckte jag både att det var jobbigt och nästan liten stötande, jag kunde varken hålla hungertankarna eller kolhydratssuget borta och dessutom kunde jag inte koncentrera mig på min bok utan att mellan varje ord höra hennes krispiga ljud (nej, jag hyllar inte ”extra krispigt wok” eller ”choklad med extra krisp”, bara om jag är ensam).

Jag trodde väl till en början att det rörde sig om en liten portionspåse, men icke, den här påsen var djup och hon var hungrig. Men så kom jag på mig själv med att vara den där kärringen som gnäller på allt, så jag försökte istället le åt hennes udda mellanmål. Det gick bra. Men så började hon igen, och den tuggan som startade andra ronden var så hög att den fick mig att vända mig om. Vibrationerna från tuggningarna spred sig genom hennes kropp, ner i hennes ryggstöd och in i mitt ryggstöd så att jag faktiskt också kände hennes knaperparty.

Plötsligt skämdes jag för att jag reagerat så starkt, ”klart flickstackaren ska äta”. Men när jag äntligen accepterat hennes snack-val så skedde det; en överpratsam man satte sig ned mittemot henne och bad tydligen om ett smakprov för ”ta skydd soldater” ett sånt öronbedövande smackande han gav sig på! Nej, han tuggade och knaprade inte så som hon gjorde, den här mannen sög på sitt chips som han tiggt till sig. Han sög på det! Jag har aldrig träffat, nej, aldrig ens hört om någon som faktiskt suger på sina chips. Och inte nog med detta överdrivna smakande på ett enda chips, mellan varje smackande förklarade han för henne hur det smakade, smack, hur det fick honom att tänka på våren, smack, hur speciella smaker får folk att tänka på olika årstider, smack-smack-mmm-smack. Min tubresa hem har aldrig varit så lång, jag har sällan varit så irriterad på mina medmänniskor, en man har nog aldrig förut bett en främmande tjej om ett chips och sedan pratat om det (on and on) och ingen har väl någonsin sugit på ett chips i 7 minuter? Jag nog ska börja ha med mig permanent silvertejp i handväskan från och med nu...