mayhmayh

Jag behövde bara säga ordet smörgåstårta så ville min pojkvän följa med på min väns födelsedagsbjudning. Min matglade älskling är som svagast för smörgåstårta och jag tycker faktiskt att hans fascination för den lagom saftiga rätten med brödbas är lite charmig. Dock var jag rädd att det skulle kännas som om han bara följde med för den sakens skull och inte för att han var nyfiken på min vän, vilket ju var huvudsyftet med att han skulle komma med (att han äger bilen som tog oss dit var ju också ett plus förstås.)

Smörgåstårtefrosseriet började strax efter att vi anlänt, lämnat över en blombukett och utbytt hälsningsfraser. Min vän gjorde klart för oss att här skulle det inte snålas, det var bara att äta hur mycket vi ville (så som en värdinna normalt säger till sina gäster) men för att citera min pojkvän i bilen på väg till kalaset ”jag hoppas att du har förklarat för henne hur sjukt mycket smörgåstårta som kommer att gå åt!” När denne man får tag i en sådan där mat-bakelse äter han för fyra personer (han är inte alls varken tjock eller stor så det är lätt att undra var han gör av all mat), denna gång häpnade till och med jag. Jag måste nog erkänna att jag skämdes lite över hans andra bit som egentligen borde ha tagits i två eller kanske tre omgångar, men vi skojade om det och alla sa ju att ”ni ska ju inte gå hungriga härifrån heller”.

När min fullproppade kille efter en kopp kaffe väl vaknat ur sin palt-koma förvandlades han plötsligt till en riktig svärmorsdröm! Han lade fram strålande idéer, pillade med mitt hår så det kändes som att vara hos frisören (fast jag satt på en gammal stol på en grusplan ute på landet) och han erbjöd sig att diska. Om det är så att smörgåstårta gör honom till denna man så ska jag nog börja prenumerera på sån, för här stod min kille och föreslog att vi och värdparet skulle grilla senare på kvällen. De verkade lite paffa och smått skeptiska till en början, men som de ändrade uppfattning när de (efter att jag och killen varit och handlat) upptäckte att de hade att göra med mästerkocken själv! Medan min älskling stod och knådade in en torr-marinad i en fläskfilé utbrast min väns fästman att ”den här maten lagar ju sig själv! Jag tror att jag ska äta fläskfilé varje helg!”. De gäster som fortfarande var kvar frågade stjärnskottet om maten och han svarade riktigt proffsigt som om han var kock i ett matlagningsprogram. Ingen burrito-mix och tex-mex här inte, ”nu rockar vi”.

Medan min vän fick ta farväl av sina gäster och min mästerkock grillade köttet (som nu även fått en honungs-glaze) så gjorde jag en potatissallad och en färsksallad med fetaost. Vi dukade undan och torkade bänkar medan de korkade upp vinet (hur många svenskar behövs det för att korka upp en vinare? Äsch, det var en svår flaska). Sedan åtnjöt vi alla en både underbart god och trevlig middag som de tackade stort för. Min väninna pikade även sin fästman med att ”det var länge sedan man fick mat lagad till sig”. Hennes kille hade till och med tidigare upplyst mig om att jag ”fått tag i en riktigt händig karl”, och det är väl det alla vill ha? Jag var nu istället mer än stolt över min fantastiske, kanske blivande make (i alla fall efter detta, hallå!)

Efter att de tackat massor för maten sa min bättre hälft att ”ja, men vi fick ju smörgåstårta av er” och de orden, vill jag lova, kommer jag sent att glömma. För vad kommer listiga jag att plocka fram de kommande gånger då jag mot all förmodan inte får som jag vill för min händige karl? Just det, smörgåstårta. En stor.